Bolero i 100 % alpacka, till mig

Jag har stickat och virkat mig en bolero. Den var så fin på bilden till beskrivningen, att jag blev sugen att göra en till mig själv. Jag beställde hem 250 g av Naturgarns Indiecita i 100 % alpacka i färgen kamelbrun. När jag hade stickat klart, hade jag gjort slut på dryga 2 nystan. Då kändes det som att det skulle bli över massor med garn, men tji fick jag. Virkningen tog mer garn än jag hade kunnat gissa. Nu när boleron är klar, har det gått åt dryga 4 nystan.

Beskrivning finns på Garnstudio, DROPS nummer 139-5. Jag har stickat och virkat med storlek 3,5 mm, och stickade för storlek S/M diagram M.4A 8 ggr. Hur man gör en tillfällig uppläggningskant med luftmaskor, är lite oklart för mig. Jag gjorde som jag tror att man skulle göra, men det blev lite knepigt att få loss maskorna, när det var dags för det. Det hade varit bra att använda ett annat garn i avvikande färg, så jag vet att jag inte klipper i min bolero. Sen var det lite oklart för mig i diagram M.1, om jag skulle ta hänsyn till minskningarna när jag stickade. Jag valde att inte bry mig om det, utan minskade när jag skulle, och stickade på efter mönstret. Det ser ut på beskrivningens bild, att de tagit hänsyn till minskningen när de stickat.

Nu är jag kittad för hösten, med en bolero.

 Nu är det så vackert i trädgården.. och vi har fått tre självsådda solrosor som jag antar att några fåglar har tappat över rabatten.

En till kläning till tjejernas kompis

En av tjejernas kompisar var hemma och lekte, när hon fick syn på klänningarna jag sydde till mina flickor. Hon hade en så skön kommentar, "Syr du en klänning till mig?". När jag var klar med de två klänningarna, gick vi över till henne, så hon fick testa storleken. Den satt fint på henne, och hon ville ha en precis likadan. Det blev till att sätta sig och sy en till. Vilken tur att jag hade köpt tillräckligt med tyg!

Tjejernas egna tygval

Jag har ju haft som mål att i år lära mig, och våga, sy i mjuka tyger. Nu börjar det kännas bra! Tjejerna har själva valt tyget, och önskat sig klänningar av det. Kanske lite klantigt att inte utgå från ett riktigt mönster, när världen av mjuka tyger är lite okänd för mig, men ja ja.. Jag har tittat på hur köpta klänningar de har är sydda, och mätt lite bredd och längd utifrån det, och sedan hoppats på det bästa. Det svåraste momentet med dessa klänningarna, var kantbandet i halsringningen, men med hjälp från vänner som kan det här, har jag nu fixat det med. Jag sydde på en remsa räta mot räta med halsringningen med overlocksöm, samtidigt som jag drog lite i kantbandremsan. Då ska inte kantbandet puta ut från klänningen, har jag lärt mig. Sen vek jag bara över remsan över overlocksömmen, nålade fast, och sydde med tvillingnålen och klippte rent på avigsidan. Storlekarna är samma på båda klänningarna, ungefär stl 110.

Om tjejerna blev nöjda! Och jag med :)

Små rabarberblad gjutna i betong

Jag och grannkompisen fick ett ryck att gjuta några fler rabarberblad, fast små. Vi tittade ut de finaste rabarberbladen och använde dem som form. En av dem blev helt perfekt slät över hela gjutningen. Det bladet var det som var blötast, så nästa gång det ska gjutas, ska jag nog prova att duscha bladen innan. Då kanske betongblandningen smiter åt bättre kring bladet. På bilderna är det några som ser lite missfärgade ut, men det är bara bladen som inte släppt helt från betongen. Det går bort efter lite regn, eller så kan man hjälpa till genom att skrubba med en tvättsvamp eller likanade. Jag pillar bort det som går, sedan får de stå i solen och torka bort resten.

Disktrasor i lin

Dessa disktrasor har jag virkat tidigare också. Skön avkoppling att pyssla med i soffan. Idén hittade jag hos Drutten och hennes snäckvirkade disktrasor, själva beskrivningen finns i en kommentar.
Virknål 4 mm och lingarn från Kasthalls mattfabrik. Disktrasorna är 24x31 cm.

Druttens skötselråd:
*För maximal uppsugningsförmåga bör trasan tvättas innan den används första gången.
*Maskintvättas i 60 grader eller kokas i 10 minuter efter behov.
*Trasan blir bara bättre ju mer den används.

Rätstickad tröja i 100 % lin, favorit i repris

Ja, helt i repris är det inte. Den här är djupare urringad, något kortare, och stickad med 3,5 mm stickor istället som den förra med 4 mm. Annars är det samma antal maskor som på förra tröjan. Åtgången på lingarnet, som även detta är restgarn från Kasthalls mattfabrik, är ca 275 g. Riktigt kul att göra något till mig själv, som jag till och med kan ha på mig på jobbet. Nu har jag massor kvar som jag inte vet vad jag ska göra med.

Första klänningen till mig, en riktig färgklick

Detta tyget köpte jag på syfestivalen förra året, eftersom jag redan då tagit ett beslut om att jag ville våga och lära mig sy i mjuka tyger. Detta tyget är från Znok, och jag gillar det skarpt, även om det inte är en klänning att gömma sig i och smälta in lite diskret med.

Som mönster har jag använt klänning 114 i storlek 40, från magasinet Allt om handarbetes Sömnads magasin nr 04/2012. Iaf till halsringningen, och skurningen vid ärmarna. Sedan gjorde jag ärmarna något längre, och längden längre, och klippte av till en söm nedanför bysten, så det blev en överdel och en kjoldel. Jag sydde även in överdelen vid bysten och på två ställen på ryggen.

Då satt den bra på överdelen, men lite för löst över sömmen mellan över- och underdel, vilken jag sydde in utefter min kropp. Kanske inte helt lik den från originalmönstret i tidningen, men inte helt olik heller. Det var iaf den klänning jag utgick ifrån.

Nu ska jag bara våga använda den offentligt också. Jag vill använda mera färg på mina kläder, men samtidigt inte sticka ut för mycket. Det blir lite motsägelsefullt, jag vet.